Husbilen blev mitt hem – jag sparar 8000 kr i månaden

För två år sedan bytte Helen Lang sin tvårummare mot en begagnad husbil.
Nu sparar hon 8 000 kr mer i månaden. 
”Vi betalar mycket för att bo på ett ställe medan vi drömmer om att vara någon annanstans. Så ville jag inte ha det” säger hon.

Helen Lang, 41, bestämde sig för att byta liv och spara pengar. Så i mars 2022 lämnade hon sin tvårumslägenhet i Devon, England, mot en begagnad VW Crafter, som hon har döpt till ”Manny”.
Hon hade längtat efter mer flexibilitet i livet och att kunna bo på olika platser.

”Jag har fullständig flexibilitet när det gäller karriär och alla aspekter av livet eftersom jag inte har de vanliga omkostnaderna”, säger Helen.
”Dessutom betalar vi mycket för att bo på ett ställe medan vi drömmer om att vara någon annanstans. Så ville jag inte ha det”.

I Devon, England, betalade hon 17 000 kr i månaden för hyra och levnadskostnader, exklusive bilkostnader. Visserligen kostade det henne 120 000 kr att köpa vanen och ytterligare 170 000 kr för att konvertera den till ett rullande hem.
Men nu är den värd cirka 400 000 kr och hon spenderar bara 1000 kr i månaden, vilket inkluderar alla levnadskostnader, bilkostnader och underhåll.

Det betyder att hon sparar ca 8 000 kr i månaden.
Helens van är utrustad med toalett, dusch, ett två meter långt kök, en liten dubbelsäng, en smal garderob och förvaring. Den har även solpaneler på taket, vilket gör henne helt självförsörjande när det gäller ström (så länge solen skiner), och kan bära upp till 100 liter vatten.

Helen, som är frånskild och barnlös, anser att ”vanlife” är ett utmärkt sätt för individer eller par att spara till en husinsats. Hon menar att ”som förstagångsköpare kompromissar man ofta för att komma in på bostadsmarknaden, men man kan köpa en anständig van för 120 000 till 180 000 kr, fullt utrustad”.

Med de besparingar hon gör, ”mellan 7000 och 8 500 kr jämfört med vad jag betalade i hyra i Devon”, ”skulle man kunna fördubbla insatsen på några år, särskilt om man är två”.

Även om de ekonomiska fördelarna och karriärmöjligheterna har varit viktiga, var det inte den främsta drivkraften bakom Helens beslut att flytta till en van.

”Fördelarna är flexibiliteten, och det har fört mig närmare naturen”, säger hon.
”Jag uppskattar att vara mer medveten om årstiderna och till och med att höra regnet smattra mot taket”.

Dessutom har livet i husbilen stärkt hennes självförtroende:  ”Jag har blivit mycket starkare när det gäller att hantera situationer. Om det händer något negativt blir jag inte så nedslagen utan försöker fixa det själv eller be om hjälp”.

En av de mer negativa upplevelserna hon har haft var när kopplingen gick sönder i Köpenhamn, vilket resulterade i en reparationskostnad på 38 000 kr.

Förutom att bo i sin van, driver Helen även tre företag i sitt lilla utrymme.
Ett av jobben är marknadsföring för lyxhotell – ”alla mina kunder har varit underbara och har följt med mig på resan”. Det andra är en e-handelsverksamhet som säljer små resebehållare för vätskor på flygplan.

Det tredje företaget, Vanlife Hub, syftar till att skapa fysiska platser där ”vanlifers” kan få tillgång till viktiga tjänster som påfyllning av vatten, tömning av avfall, tvätt och en gemenskap.

”Tyvärr finns inte logistiken på plats i Storbritannien för närvarande för att stödja vanlife-rörelsen, och jag är fast besluten att ändra på detta”.

För närvarande tvättar Helen sina kläder och påfyller vatten på tvättinrättningar eller campingplatser mot en mindre avgift. Ett annat problem är att det på vintern ofta inte är tillräckligt med sol för att vanens solpaneler ska kunna driva hennes laptop, vilket ibland tvingar henne att köra iväg för att ladda batteriet.

Helen beskriver hur hon har sett vanlife utvecklas över åren. Från en ”Instagram-fas”, via en ”nödvändighetsfas” där människor som inte hade råd med hyra bodde i vans, till dagens mer strategiska och ekonomiskt motiverade val.

Hon konstaterar att ”det är människor som strategiskt planerar det och väljer att göra det snarare än att tvingas in i det. De tänker att det här är en vettig sak att göra ur ett ekonomiskt perspektiv”.

Enligt Helen har en mängd olika människor anammat livet i en husbil, inklusive par och familjer. Hon påpekar dock att det underlättar att ha rätt personlighet: ”Man måste ha en viss positivitet som driver en. Man måste kunna skratta åt saker”.

Hon betonar också vikten av att vara stark nog att hantera andras uppfattningar om livsstilen. ”Vanlife har ingen hög status. Jag är alltid ganska försiktig med vem jag nämner det för, särskilt i professionella sammanhang”.

För att bryta ner fördomar om att livet i husbil är smutsigt, lämnar hon alltid dörren öppen när hon är parkerad på en offentlig plats, som en strand.

”Jag är en ganska ung yrkesperson och jag har inte upplevt något negativt, men jag är med i många olika vanlife-forum, och fientligheten kan vara sårande”.

Helen trivs med sitt liv och har inga planer på att lämna sin nomadiska tillvaro.

”Jag tänker inte på att gå tillbaka till ett fast boende. Det kanske ändras någon gång; jag sparar mer än någonsin tidigare så jag skulle kunna ha en insats till ett hus. Den enda gången jag skulle bo i ett hem är om jag kunde köpa ett otroligt litet hem. Jag har lärt mig att leva på en liten yta, kanske skulle jag köpa en tomt och sätta ett containerhem på den och leva off-grid på något sätt”.