Tidigare i maj anföll en grupp späckhuggare en stor segelbåt utanför Marocko – resultat blev att båten sjönk. Under senare år har hundratals båtar attackerats i Gibraltarsundet, fem har sjunkit.
Späckhuggare är den största arten i delfinfamiljen med en imponerande storlek och en vikt som kan gå över sig sex ton för en fullvuxen hane. Det är inte för inte de kallas ”Killer whales” på engelska. De är orädda och kan attackera nästan vad som helst – dock inte människor.
Späckhuggarhanar kan väga över 6 ton och skulle lätt kunna döda en människa. Men ingen dokumenterat dödsfall finns där späckhuggare dödat människor i det vilda.
Det finns ingen dokumenterad attack där en späckhuggare i det vilda och i sitt naturliga habitat dödat en människa. I vattenparker har det hänt ett antal gånger.
Nu rapporteras att söndagen 12 maj attackerade ett okänt antal späckhuggare den 15 meter långa segelyachten Alboran Cognac i Gibraltarsundet. Under attacken, som inleddes omkring kl. 9 lokal tid, rammade späckhuggarna upprepade gånger båtens skrov och roder. Besättningen på två personer ropade på hjälp och räddades av en förbipasserande oljetanker. Fartygets skrov fick dock allvarliga skador under attacken och yachten började ta in vatten, vilket så småningom fick den att sjunka.
Sista oktober förra året attackerade en flock av späckhuggare en polskflaggad segelyacht som var på väg till Kanarieöarna. Uthyrningsfirman Morskie Mile rapporterar att flocken attackerade båten i 45 minuter i vågor av attacker.
Attackerna var dock väldigt specifika – de riktades bara mot rodret på båten. Späckhuggarna var aldrig aggressiva mot människorna på båten eller gjorde någon form av utfall.
Rodret förstördes och tätningarna brast, båten läckte in vatten och sjönk sakta. Besättning och turister blev upplockade av den Marockanska kustbevakningen och ingen kom till skada.
De här späckhuggarattackerna är bara några i raden av hundratals som ägt rum i och runt Gibraltarsundet. Bara under 2022 rapporterades över 200 liknande attacker.
Det är alltid samma sak. Späckhuggarna attackerar rodret på båten och biter sönder det – ofta med följden av att det läcker in vatten och ett antal båtar har sjunkit som en följd av händelsen. Men som sagt – några människor har inte attackerats av de svartvita bestarna. Företrädesvis attackeras segelbåtar som sannolikt seglar och inte har någon propeller igång som späckhuggarna kan skada sig på.
Totalt har 5 båtar sänkts de senaste 3 åren av späckhuggarattacker.
Så här kan det se ut – ett fullständigt förstört roder och där genomförningarna i skrovet sannolikt skadats med vatteninträngning som följd.
Nu är frågan – varför gör späckhuggarna så här och varför har det blivit ett fenomen de sista åren, det förekom inte tidigare.
Svaret har sysselsatt marinbiologerna som slår fast att den troligaste förklaringen är att just denna flock av späckhuggare utvecklat en lek som går ut på att bita sönder roder – bara för att det går och är kul.
Som stöd för hypotesen har det visat sig att det företrädesvis är unga ”tonårsspäckhuggare” som står för attackerna. Även späckhuggare har vilda tonår, tydligen. Vidare har man sett att lokala flockar av späckhuggare och egentligen delfiner i allmänhet ibland utvecklar lokala beteenden som andra grupper inte har.
En segelbåt sjunker sakta efter en späckhuggarattack som gjort rodret oanvändbart med läckande tätningar som släpper in vatten i båten.
Ibland sprids dessa beteenden till andra populationer – så tycks också vara fallet med roderbitandet. Det har rapporterats flera fall i Nordsjön där späckhuggare bitit sönder roder senaste året.
Vi får se vad det här tar vägen – ofta dör den här formen av beteenden ut eftersom de inte i sig har något överlevnadsvärde utan mest är för att det är kul.
Och ja – späckhuggare precis som alla delfiner kan ha ”kul”. De, precis som vi människor, har ett självmedvetande. Ett ytterligare bevis på det är de här “knarkande” tonårsdelfinerna.
Ett roder som fått känna på när späckhuggare leker ”bita-roder-leken”.