Arkitekturskolans byggnad i Stockholm har ofta kallats för Sveriges fulaste hus.
Men Stockholms stadsmuseum har blåmärkt byggnaden, vilket ger den ett starkt skydd mot rivning och förvanskning.
”Huset är ett uttryck för ett sökande efter ett slags urarkitektur som är äkta utan så mycket färg och påklistrade detaljer” förklarar Byggnadsantikvarien.
Här är huset som kritiserats för sitt utseende i snart 60 år. Arkitekturskolans byggnad i Stockholm har hånats av både allmänheten, media och politiker.
2006 utsågs den till Stockholms fulaste hus. År 2020 vann skolhuset dessutom titeln ”Sveriges fulaste byggnad genom alla tider” i en omröstning anordnad av föreningen Arkitekturupproret.
Arkitekturskolans byggnad i Stockholm har blivit blåmärkt av Stockholms stadsmuseum. Därmed har den fått ett starkt skydd mot rivning och förvanskning.
Den brutalistiska betongbyggnaden uppförd 1967–1969 för Arkitekturskolan KTH efter ritningar av stadsarkitekten i Stockholm Gunnar Henriksson i nära samarbete med den konstnärliga medarbetaren John Olsson.
Byggnaden var tänkt att reflektera den moderna skolans värderingar och ge ett funktionellt, men ändå estetiskt tilltalande hem för utbildningen av landets framtida arkitekter.
Resultatet blev en byggnad med ett ganska udda och polariserande utseende: en massiv, kantig struktur som i många avseenden skiljer sig från mer traditionella arkitektoniska stilar.
Byggnaden är uppbyggd i flera nivåer och har en geometrisk, nästan industriell känsla. Fasaden är täckt av stora betongelement som skapar en stram och monolitisk karaktär.
Färgsättningen är dämpad och består främst av olika nyanser av grått, vilket förstärker den minimalistiska och strikta framtoningen. Fönstren är små och diskret placerade, vilket gör att byggnaden inte upplevs som lika öppen och inbjudande som många andra byggnader på campus.
Det här var byggnaden som revs för att bygga Arkitekturskolans betongkoloss.
Designen är medvetet avskalad och modern, men för många betraktare kan den ge intryck av en kall och ogästvänlig atmosfär.
Det är framför allt utseendet på byggnaden som har gett den dess rykte som Sveriges fulaste hus. Många tycker att den står i stark kontrast till omgivningen, där mer klassiska och harmoniska byggnader dominerar.
Den monolitiska fasaden, de stora betongelementen och den ansiktslösa formen har fått utstå hård kritik.
Vissa anser att byggnaden saknar en känsla för mänskliga proportioner och att den, trots sin modernitet, känns som en ”betongklump” snarare än ett inspirerande hem för kreativitet och design.
Kritiken har även handlat om hur byggnaden förhåller sig till sin omgivning. KTH:s campus är hem för flera historiska byggnader, och flera menar att Arkitekturskolans byggnad är för dominant och disruptiv i detta sammanhang. Vissa anser att byggnaden borde ha varit mer hänsynsfull mot de omgivande byggnaderna, och att en mer subtil design hade varit att föredra.
Och betongklumpen uppfördes på bekostnad av en vacker gammal vacker tegelborg (som var ett fängelse).
”Före: ett fängelse som ser ut som ett slott. Efter: en arkitektskola som fungerar och ser ut som ett fängelse” skrev en arkitekt som önskade att det gamla fängelset fått stå kvar.
Men vi kan nog glömma att Arkitekturskolans betongklump kommer att rivas.
I oktober 2011 blev byggnaden blåmärkt av Stockholms stadsmuseum, vilket ger den ett starkt skydd mot rivning och förvanskning.
Byggnadsantikvariens motiveringar löd:
”Eftersom Arkitekturskolan väckt så mycket engagemang och känslor ända sedan den byggdes har huset stort kulturhistoriskt värde.”
”Huset är ett uttryck för ett sökande efter ett slags urarkitektur som är äkta utan så mycket färg och påklistrade detaljer.”
Förespråkarna menar att byggnaden utmanar traditionella normer och vågar bryta med det förväntade. Dess strikta och avskalade design är, enligt denna synvinkel, ett uttryck för en framtidsinriktad arkitektur som inte är rädd för att sticka ut.
Arkitekter och byggnadsentusiaster hävdar ofta att det är just denna unika karaktär som gör byggnaden intressant och värd att bevara, trots de negativa reaktionerna.